Idag vaknade jag kl 05 med fruktansvärt ont i mina innersta tänder – jag tror dom saknar sin granne. De sista dagarna har alltså smärtan förflyttat sig från käken till tänderna och detta gör 1000 gånger så ont! Jag överdoserar min dygndos av både ibuprofen och paracetamol för att överhuvudtaget kunna koncentrera mig på något annat än min mun. Ringde tandläkaren idag som bara sa att det var helt normalt men att jag gärna fick återkomma på fredag om det inte gav sig. Usch för tandont säger jag!

Jag undrar hur det är att ligga och vänta på döden. Att själv veta att nu har dom “fryst” min behandling; dvs. om jag blir dåligare nu så får jag ingen ökad behandling. Eller kanske inte helt  veta men egentligen förstå. Att inse att denna sjukhussäng och detta sjukhusrum är det sista jag kommer att uppleva och att den enda som alla väntar på är att jag ska dö. Sekunderna tickar, minuterna, timmarna och dagarna går och du är överlåten till att bara ligga där – tänka, känna, kanske ångra något, vara tacksam över något, fundera över livets mening och dödens inträde. Det hörs helt förfärligt ut.

Men han fick dö till slut. Förhoppningsvis utan ångest och utan rädsla. Rest in peace (och hälsa mormor!)

E kom hem och sa att det nog blir Californien istället för Florida. What? Så nu måste jag börja kika på vad Board of Nursing i California säger. Fast ingenting är bestämt ännu och jag börjar bli ganska less på allt velande. Dessutom kostar det pengar.

Jag borde anmäla mig till nytt IELTS men just nu har jag bara lust att skita i allt och bara vänta tills dom är beredd att ge klara besked. E är ju optimist som alltid men absolut ingen realist i detta fall. Minst sagt förvirring i huvudet. Måste nog sova på saken…

Jag har varit ledig i en vecka. Egentligen inte gjort någonting vettigt bortsett från att kurera min käke som saknar sin tand. För bara ett år sedan skulle jag tycka att detta var en onödig ledighet. Lång ledighet utan planer och bara vara hemma var inte någon hit i mitt liv. Jag blev mest stressad av att måste hitta på någonting så att jag utnyttjade ledigheten maximalt. Annars kunde jag lika gärna jobba och spara ledigheten till ett annat tillfälle. Men idag kan jag njuta av att ha ledigt och göra ingenting. Bara sulla runt i pyjamasbyxor hemma och faktiskt inte göra någonting förnuftigt. Ibland behövs det. Men nu ska det blir skönt att komma tillbaka till jobbet och känna att man gör en god gärning igen.

Välkommen ny vecka! Nu kör vi!

Puss o kram /M

Imorse tog jag bort min ena visdomstand. Den andra ryker i november. Så nu sitter jag med is på min käke och väntar på att bedövningen ska släppa så att jag kan få börja äta. Är hungrig! Har bunkrat upp med ibux och alvedon och soppor av diverse slag.

Tandläkaren sa att jag hade en ovanligt krånglig visdomstand. Hon sa att ibland kan man ta ut hela tanden och ibland måste man dela den i två innan man kan plocka ut den. Men min var så stor och så tjurig att dom var tvungen att dela den i ca tusen bitar innan dom äntligen fick loss den. Intressant.

Nej nu är det snart dax för tablett igen.

See you later!

Ja, dagarna går och vips så var ännu en helg förbi. Denna helgen fick vi spontanbesök av en av Es barndomskompisar. Mysigt!

Och dagarna går och vi blir också äldre. Plötsligt i helgen så insåg jag hur mycket E (och förmodligen jag själv) har förändrats på de snart 6 åren vi varit tillsammans. Och konstigt vore väl det annars.. Men det var som att jag först nu hann i kapp hans förändring i åsikter och förmeningar om till exempel oss, barn, bröllop och framtid. Vissa saker trodde jag jag visst hur han tänkte men så inser jag att han ändrat sig. Liksom mognat in i tanken. Det var en intressant upplevelse…

Vi ska aldrig ta varandra för givet och tro att vi vet allt om den andra. För åren går och förändring är bra!

Nu ska jag göra mig klar för hyttetur med teamet på jobbet. Det blir bara en dagstur för min del för jag tycker om att vakna upp i min egen säng. Men mysigt ska det bli!!

Ha en härlig tisdag!

Puss o kram /M

Tänk om hade så här långt och tjockt hår igen! och tänk om man hade en Nadja igen (världens bästa hund). Hur gammal kan jag vara på den här bilden tro? 11-12 kanske.

Här har vi helg i sikte. Arbetshelg. Jag smygstartade helgen igår med sushiafton tillsammans med världens bästa tjejer från jobbet. Det härligt att kunna snacka om livet, kärleken, jobbet och framtiden. Med ett jobb som vi har är det skönt att kunna debriefa ibland och bara få säga att “gud så mycket jävligt som sker”.

Ikväll är det spelkväll på programmet. Ja, sällskapsspel alltså.

Önskar er alla en fantastisk helg! Ge någon en kram.

Puss o kram /M

Förlåt mig för min bloggfrånvaro. Jag lever i konstant träningsvärk. Den första (smärtefulla) värken hann bara nästan försvinna innan det var dags för nästa pass. Och så rullar det på.. Det är skönt att känna att man har en kropp!

Jag har ont i muskler som jag inte visste att jag hade. Det gör ont att böja sig, sträcka sig, sätta sig, resa sig, vända sig i sängen och ta på och av sig kläderna. Vi kan alltså bara konstatera att det var på tiden att jag började träna mina stackars förtvinade muskler. När dom kommer över chocken att måsta jobba så kanske dom till slut tycker det är skönt.

På toppen av det hela har jag anmält mig till en 10 veckors yogakurs med start imorgon! Jag längtar!

Så det är vad livet mitt innehåller just nu. Träning och träningsvärk. Utöver det lite jobb och mycket mat (hungrig hela tiden!).

Även om helgen har varit strålande sommarvarm så känner man nu att hösten börjar dra in över Oslo. Lite kallare vindar och lite mörkare om kvällen.

I ♥ hösten!

Gjorde en supergod och enkel vegetarisk lasagne idag. Här är receptet för intresserade:

1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor/fedder
300 gr quornfärs
1 röd chili
8-10 färska champinjoner
1 burk pastasås
1 burk krossade tomater
Basilika, oregano, salt o peppar

5 dl creme fraiche
1,5 dl mjölk
50-100 gr riven parmesanost
salt och peppar

12-15 lasagneplattor
2 dl riven valfri ost (jag använde prästost)

1. Hacka och bryn löken. Tillsätt quornfärsen och skivade champinjoner. Blanda i pastasåsen och de krossade tomaterna samt hackad chili. Låt koka i några minuter. Smaka av med örter och kryddor.

2. Blanda ihop creme fraishen och mjölken. Blanda i parmesanosten och smaka av med salt och peppar.

3. Börja med ett lager av quornfärsblandningen och varva sedan lasagneplattor, creme fraishe såsen och färsblandingen. Avsluta med ett lager av creme fraishesåsen och riven ost.

4. Grädda i 200 grader tills lasagneplattorna är mjuka och osten fått en gyllenbrun färg.

Bon apetit!

Tänkte att jag skulle ta tag i min styrketräning – eller rättare sagt – min icke befintliga styrketräning. Så beställde mig en Personlig Tränare och var på min första timme idag. Herregud, säger jag bara.

Nu sitter jag i soffan – sliten, mörbankad och med en begynnande stelhet. Gruvar mig till morgondagen och dagen därpå. Kommer förmodligen inte kunna röra mig och det lär bli en intressant dag på jobbet. Vilken tur att jag har dubbelvakt då!

Men kul var det! Nu i början behöver jag verkligen någon som står å peppar mig och pressar mig lite (mycket!) extra. Efter fyra gånger ska jag förhoppningsvis klara att vara sträng nog själv men just nu ser jag framemot måndagen då pass nr 2 står på tur.

Sliter du med träningsmotivationen? Unna dig en PT!

Det är härligt att vara tillbaka i vardagen. Att jobba och känna sig nyttig. Få uppskattning och känna att man göra något värdefullt. Att träffa vänner och kollegor igen. Att äta nyttig mat och att träna igen (herregud så stel jag är idag). Att äta indisk och dricka öl med kära M. Att se fram emot Øya-festivalen som började igår men som vi ska på först på lördag. Att sova i egen säng och att tusla runt i pyjamasbyxor i egen lägenhet långt ut på eftermiddagen när man har ledig dag.

Ja, vardagslivet är härligt – njut det!