En värdig död
Döden är för mig inget skrämmande eller läskigt. Och att få vara med att göra den så värdig som det går är ett privilegium. Döden är trots allt oundviklig. Ibland kommer den bråare på än vad man har tänkt. Men att då få vara med som utomstående person, hjälpa, trösta och lugna - det gör att man sätter mera pris på det liv man har.
Ikväll ska jag på jobbet igen. Kavla upp armarna och ta tag i en ny patient - ett nytt liv. Jag hoppas min sympatiska man har det bra där han är och att han träffar på min mormor. Det är han värd!
Puss o kram /M
Hej raring =) ville önska dig en underbar lördag!!
Hej och tack för kommentaren i min blogg :)
Vilket fint inlägg. Jag blev riktigt rörd av det.
WOW!!!! Vilket vackert inlägg. Du skriver så otroligt bra om människan existensiella och eviga fråga Vem är jag? Vad är jag? iiii allt det stora som vi kallar livet. Det är den allra svåraste fråga av alla, för så många inprogrameringar av vad andra säger oss vara, står i vägen och hindrar oss från att se oss själva klart. Du beskriver dina tankar så talande att jag kan förstå och känna hur du känner det. Nu ska jag kläcka ur mig något "dumt"..du vet det där om att göra det man är allra räddast för. För det man är rädd för försvinner inte bara för att man "blundar hårt" utan först när man vågar möta rädslan öga mot öga. Kramtack för dessa dina så starka ord och tankar. Anna-lena
Min kommentar gällde "korean for dummies."
Har som du vet varit i samma situation som du.. med din mormor. Skulle inte för ett ögonblick ha velat vara utan denna erfarenhet.Var inte alls så hemskt som jag befarat utan tvärtom..en stor och stark upplevelse. Döden är ju också den ett skede i livet och inte något utanför..Sen så kommer sorgen och den är viktig att ta på allvar och låta den "tala klart" Hon fattas mig..
sv. tack tack!! klart du ska se den.. jag vill se den igen.. har du läst böckerna?? kram
