Att vänta på döden
Jag undrar hur det är att ligga och vänta på döden. Att själv veta att nu har dom "fryst" min behandling; dvs. om jag blir dåligare nu så får jag ingen ökad behandling. Eller kanske inte helt veta men egentligen förstå. Att inse att denna sjukhussäng och detta sjukhusrum är det sista jag kommer att uppleva och att den enda →
Det måste vara ett tecken!
Idag fick jag Sykepleien som är vår tidning från fackförbundet/fagforbundet. Och nog måste det vara ett tecken när deras tema är just USA? En del fakta om Obamas hälsoreform samt 10 sjuksköterskor som berättar om sin jobbvardag. Spännande! Jag tar det i alla fall som ett tecken på att vi snart är på väg över Atlanten (eftersom ingenting annat tyder →
Kära medsystrar…
Byt skor! Jag har gått med samma par joggingskor på jobbet i ca 2 år. Skönt med joggingskor - speciellt när det blir mycket ståing och gåing och lite sitting. Men sista halvåret har jag alltid haft ont i fötterna och varit sliten i benen efter en dag på jobb. Visserligen har E varit snäll o ställt upp med härlig fotmassage →
Prevention of medical errors
Alla sjuksköterskor har någon gång gjort ett läkemedelsfel - gett fel medicin, fel dos, till fel patient, vid fel tidspunkt osv. Någon har gjort större och mer allvarliga fel än andra. Någon har kanske till och med varit på nippen att ta död på en patient? Jag kommer ihåg en gång för ca ett år sedan - jag hade en →
Hälsa mormor!
Ikväll skickade jag ännu en själ till älskade mormor. Efter 3 dagar slit och ett avslutande 14 timmars pass idag så känns det trist att måsta ge upp. Och som tidigare nämnt - jag är en dålig sjuksköterska för anhöriga. Men till dig - TACK för att jag fick vara din sjuksköterska! Och tack för att du höll ut så →
En sjuksköterskas eviga dilemma
Önsketurnus. Ja, eller önskeschema som det säkert heter på svenska. För sjuksköterskan eget bästa - javisst! Men när man, som på min avdelning, sitter o planerar schemat för nästan ett halvtår före i tiden så kan jag knappast kalla det önskeschema. För vem vet egentligen i mars hur man vill jobba i september? Den eviga stressen - när vi äntligen →
Vad håller jag på med?
Ja, ibland undrar jag verkligen vad det är jag håller på med! Vilket yrke är det jag egentligen har valt?! Till exempel när jag står där med sängen full av diarré eller när jag hör mig själv gång på gång på gång på gång säga "snälla, inte dra ut den där sonden". Eller när min 150kilos patient ber mig vända →
Dagens bekännelse
Jag är en dålig sjuksköterska till anhöriga. Jag vet att jag är en bra sjuksköterska men just till anhöriga i sin värsta kris står jag tafatt. Vet liksom inte vad jag ska säga, göra eller ta vägen. Det slutar ofta med att jag står tyst, ger en lam klapp på ryggen eller helt enkelt gömmer mig i ett hörn. För →
Organdonation (igen)
Igår var jag på kurs om organdonation. Många bra föreläsningar om bland annat vem som kan bli donor, när och hur man övergår från livräddande behandling till organbevarande behandling, etiska dilemman, hur man möter och tar upp frågan med de anhöriga och hur man kan ge dom ett värdigt farväl till trots för att vi tar ifrån dom den "vanliga →
Att ta hand om NN
Att ta hand om en oidentifierad person är både frustrerande, sorgligt och etiskt svårt. För vem är denna NN? Och vem är NN's familj? Är det någon som undrar vart denna person tagit vägen eller är det ingen som undrar alls? Vad har personen för bakgrund? Och inte minst, vad ska vi kalla personen när vi pratar till honom/henne? "DU"? →
Internationella sjuksköterskedagen
GRATTIS till oss!
Donation – upp till ytan
Bara ett tillägg till föregående inlägg.Ingen bestämmer hur du ska ställa dig i donationsfrågan. Det är din kropp, dina värderingar och dina tankar. Men ta frågan upp till ytan! Prata med dina närmaste, diskutera, läs på och ta ställning. En ställning som självklart kan ändras med åren. Men låt dina närmaste veta var du står - för din egen skull →
Donation – a lifesaving issue
Igår var jag som sagt på en föreläsning som en mycket erfaren arbetskollega höll. Hon är intensivvårdssjuksköterska och har också specialiserat sig på donationsfrågan. Jobbar 5o% i ett donationsteam och ska nu delta i den nya studien "non heart beating donation" som ska starta på min avdelning. För att kunna donera sina organ efter sin död måste man dö på →
Att växa som sjuksköterska
Jag har i juni varit legitimerad sjuksköterska i fyra år och intensivvårdssjuksköterska i ett år men jag känner mig fortfarande som ny och relativt oerfaren. Självklart har jag utvecklats i min yrkesroll och vuxit båda som sjuksköterska och personligt. Men på en arbetsplats som min ställs man ständigt inför nya situationer som tacklar på olika sätt. Igår tog jag över →
Papperslös migrant
Att vara papperslös migrant kan inte vara lätt. Med papperslös menas inte brist på identifikationspapper utan frånvaro av lagligt uppehåll i landet (i dette fall Norge). Kyrkans bymisjon har skrivit en rapport om papirløse migranters situasjon - den kan ni läsa här. Där kommer det bland annat fram att papperslösa migranter generellt har en dålig fysisk och psykisk hälsa. Det →
Han tog sitt sista andetag
Ja, han tog sitt sista andetag på påskafton. Plötsligt och oväntat.Men ändå så väntat. Vi trodde ting hade vänt. Men så tror jag han bestämde sig:Nej nu får det vara nog.En halvtimme före min arbetsdag tog slut.Tack för vår tid tillsammans. Jag hoppas du har det bra.Vila i frid.Jag blev lite satt ut. Jag var inte helt förberedd - fast →
Att engagera sig – del två
Engagemang. Har diskuterats tidigare. Att gå in för något så djupt och ivrigt att världen utanför ter sig banal och tråkig. Det är jag. I mycket.Jag drömmer om honom. Ett tecken på överengagemang? Eller bearbetning.Det känns som om jag känner honom fast jag aldrig hört hans röst. Han vet nog inte vem jag är.Jag känner för honom - glädjs åt →
Vila i frid
Jag fick vet att HAN dog. Jag vet inte när eller hur men att. Vi trodde det då men det skjedde alltså nu.Vila i frid. Äntligen får du ro.
Att engagera sig (kanske too much)
Var ju som sagt o käkade med en arbetskompis igår. Fick snacka av oss och debreifa helgen. Ibland är det viktigt att bara få vräka ur sig allt, inte bara jobbiga och negativa saker utan också tankar, funderingar och glädjeämnen. Och då är det skönt att göra det med nån som förstår vad man pratar om. Andra kan föreställa sig →
It’s published!
Idag fick jag veta att vår artikeln har blivit publiserad! Woho! Jag tror inte jag får lägga ut den här eftersom det är sånna regler på vetenskapliga aritklar och copyright m.m. Men den är publicerad i den brittiska tidningen Nursing in Critical Care med artikelnamn Experiences of intensive care unit diaries: 'touching a tender wound'. Stort! Engström, Å., Grip, K. →
En värdig död
Igår dog min patient som jag har haft hand om dom sista två veckorna. I och för sig väldigt väntat att det skulle sluta på just det viset men ändå sorgligt. Kanske extra sorglig just nu. Men mitt i allt det sorgliga kände jag mig glad och hedrad att just jag fick vara med vid hans sista andetag. Han var →
Sura kirurger är inget att ha
Efter ca 3 timmars effektiv sömn ska jag snart pallra mig på jobb igen. Andra och tack och lov sista natten. Hade en förhållandevis lugn natt fram till ca kl 03 då det smällde till och plötsligen blev det massa att fördriva tiden med. En knalldålig patient som låg o blödde in i buken - tur att vi var flera →
Ensamhet
Något av det sorgligaste jag vet är personer som är kritiskt sjuka och ligger hos oss ensamma utan besök. Tänk dig: Du ligger på intensiv efter en operations som gått fel, en trafikolycka, ett slagsmål, en brand eller något annat.. du ligger i en helt okänd miljö, (förhoppningsvis) nedsövd, kanske ligger du med respirator, får en hög med medisiner som →
Solskenshistoria
I helgen kom den - den som vi alla behövde. Solskenshistorian. Efterlängtad. Ett måste. Från att nästan vara borträknad, till att återigen vara med i matchen - definitivt och med besked. Och över natten skedde det, som ett under. Vaknade, pratade, samarbetade.En fjorton dagars tillsynes hopplös kamp som tillslut gav resultat. Det behövde vi!Puss o kram /M
