Vi kom till Gjendesheim sent om fredagsnatten. Slog upp tältet i mörkret och sov några få timmar innan vi kastade oss på första båten över till Gjendebu (995 moh). På Gjendesbu fick (köpte) vi oss en god frukost så att vi mätta och glada kunde gå mot Memurubu och vidare ett stycke mot den beryktade Besseggen. Långa bratta backar bestegs med hjälp av kjättingar och långa jävulskt bratta backar ner klättades med hjärtat i halsgropen och puls på 200. Strålande sol och gott humör gjorde att lördags knappast kunde ha blivit bättre.

Starten – utanför Gjendebu

Klättring upp

Kärlek på en toppen

Slog läger vid en liten tjärn, åt middag och stupade i säng kl 22 efter lite party med mobilmusik och välförtjänt öl och chips. Sov som barn i nästan 12 timmar och vaknade upp till ännu en dag med strålande sol.

Söndagen traskade vidare för att äntligen få se glimten av “ägget” vi skulle upp på. Ingenting för fegisar och absolut inte någonting för dom med höjdskräck – men vi trotsade våra rädslor och (bokstavligen) klättrade upp på Besseggen (1743 moh). Som belöning fick vi en adrenalinkick, fin utsikt och fältmat på toppen.

Laguppställningen
Dit upp ska vi!
Slitna nästan på toppen

Laguppställning nr 2 – nästan framme vid bilen.

Tack för turen! Den var bra.

Men han fick dö till slut. Förhoppningsvis utan ångest och utan rädsla. Rest in peace (och hälsa mormor!)

Jag borde anmäla mig till nytt IELTS men just nu har jag bara lust att skita i allt och bara vänta tills dom är beredd att ge klara besked. E är ju optimist som alltid men absolut ingen realist i detta fall. Minst sagt förvirring i huvudet. Måste nog sova på saken…

Jag har varit ledig i en vecka. Egentligen inte gjort någonting vettigt bortsett från att kurera min käke som saknar sin tand. För bara ett år sedan skulle jag tycka att detta var en onödig ledighet. Lång ledighet utan planer och bara vara hemma var inte någon hit i mitt liv. Jag blev mest stressad av att måste hitta på någonting så att jag utnyttjade ledigheten maximalt. Annars kunde jag lika gärna jobba och spara ledigheten till ett annat tillfälle. Men idag kan jag njuta av att ha ledigt och göra ingenting. Bara sulla runt i pyjamasbyxor hemma och faktiskt inte göra någonting förnuftigt. Ibland behövs det. Men nu ska det blir skönt att komma tillbaka till jobbet och känna att man gör en god gärning igen.

Välkommen ny vecka! Nu kör vi!

Puss o kram /M

Tandläkaren sa att jag hade en ovanligt krånglig visdomstand. Hon sa att ibland kan man ta ut hela tanden och ibland måste man dela den i två innan man kan plocka ut den. Men min var så stor och så tjurig att dom var tvungen att dela den i ca tusen bitar innan dom äntligen fick loss den. Intressant.

Nej nu är det snart dax för tablett igen.

See you later!

Ja, dagarna går och vips så var ännu en helg förbi. Denna helgen fick vi spontanbesök av en av Es barndomskompisar. Mysigt!

Och dagarna går och vi blir också äldre. Plötsligt i helgen så insåg jag hur mycket E (och förmodligen jag själv) har förändrats på de snart 6 åren vi varit tillsammans. Och konstigt vore väl det annars.. Men det var som att jag först nu hann i kapp hans förändring i åsikter och förmeningar om till exempel oss, barn, bröllop och framtid. Vissa saker trodde jag jag visst hur han tänkte men så inser jag att han ändrat sig. Liksom mognat in i tanken. Det var en intressant upplevelse…

Vi ska aldrig ta varandra för givet och tro att vi vet allt om den andra. För åren går och förändring är bra!

Nu ska jag göra mig klar för hyttetur med teamet på jobbet. Det blir bara en dagstur för min del för jag tycker om att vakna upp i min egen säng. Men mysigt ska det bli!!

Ha en härlig tisdag!

Puss o kram /M

Här har vi helg i sikte. Arbetshelg. Jag smygstartade helgen igår med sushiafton tillsammans med världens bästa tjejer från jobbet. Det härligt att kunna snacka om livet, kärleken, jobbet och framtiden. Med ett jobb som vi har är det skönt att kunna debriefa ibland och bara få säga att “gud så mycket jävligt som sker”.

Ikväll är det spelkväll på programmet. Ja, sällskapsspel alltså.

Önskar er alla en fantastisk helg! Ge någon en kram.

Puss o kram /M

Jag har ont i muskler som jag inte visste att jag hade. Det gör ont att böja sig, sträcka sig, sätta sig, resa sig, vända sig i sängen och ta på och av sig kläderna. Vi kan alltså bara konstatera att det var på tiden att jag började träna mina stackars förtvinade muskler. När dom kommer över chocken att måsta jobba så kanske dom till slut tycker det är skönt.

På toppen av det hela har jag anmält mig till en 10 veckors yogakurs med start imorgon! Jag längtar!

Så det är vad livet mitt innehåller just nu. Träning och träningsvärk. Utöver det lite jobb och mycket mat (hungrig hela tiden!).

Även om helgen har varit strålande sommarvarm så känner man nu att hösten börjar dra in över Oslo. Lite kallare vindar och lite mörkare om kvällen.

I ♥ hösten!

1 gul lök
1-2 vitlöksklyftor/fedder
300 gr quornfärs
1 röd chili
8-10 färska champinjoner
1 burk pastasås
1 burk krossade tomater
Basilika, oregano, salt o peppar

5 dl creme fraiche
1,5 dl mjölk
50-100 gr riven parmesanost
salt och peppar

12-15 lasagneplattor
2 dl riven valfri ost (jag använde prästost)

1. Hacka och bryn löken. Tillsätt quornfärsen och skivade champinjoner. Blanda i pastasåsen och de krossade tomaterna samt hackad chili. Låt koka i några minuter. Smaka av med örter och kryddor.

2. Blanda ihop creme fraishen och mjölken. Blanda i parmesanosten och smaka av med salt och peppar.

3. Börja med ett lager av quornfärsblandningen och varva sedan lasagneplattor, creme fraishe såsen och färsblandingen. Avsluta med ett lager av creme fraishesåsen och riven ost.

4. Grädda i 200 grader tills lasagneplattorna är mjuka och osten fått en gyllenbrun färg.

Bon apetit!

Nu sitter jag i soffan – sliten, mörbankad och med en begynnande stelhet. Gruvar mig till morgondagen och dagen därpå. Kommer förmodligen inte kunna röra mig och det lär bli en intressant dag på jobbet. Vilken tur att jag har dubbelvakt då!

Men kul var det! Nu i början behöver jag verkligen någon som står å peppar mig och pressar mig lite (mycket!) extra. Efter fyra gånger ska jag förhoppningsvis klara att vara sträng nog själv men just nu ser jag framemot måndagen då pass nr 2 står på tur.

Sliter du med träningsmotivationen? Unna dig en PT!